Sluten källkod

Till skillnad från den öppna källkoden så är den slutna källkoden inte tillgänglig för ändringar och modifieringar. En sluten källkod kan även en källkod som bara är öppen för en viss grupp av medlemmar kallas. Företag som utvecklar programvaror med sluten källkod gör det ofta då de tar betalt för en licens. Licensen ger köparen full rätt till användning av programmet men man får inte vidaredistribuera programmet. Företag som utvecklar programvara med sluten källkod kan därmed binda en kund till ett avtal vilket ett företag som utvecklar programvara med öppen källkod har mycket svårare att göra.

 

Proprietär programvara

En programvara som är proprietär har begränsningar gällande användande, modifiering och distribuering. Det är i dessa former av programvara som den slutna källkoden befinner sig i och ett bra exempel är de antivirusprogram som finns. Det finns en gratisversion eller prova på version men för att få tillgång till alla saker som programmet kan göra så får man binda sig till en licens genom att köpa en licensnyckel för att låsa upp de dolda programfunktionerna. Nu när man har full tillgång till programmet så får man ändå inte modifiera eller distribuera antivirusprogrammet som man vill. Ett antivirusprogram som man behöver en licensnyckel till är alltså ett typiskt exempel på en proprietär programvara och eftersom man inte kan ändra i källkoden så är den sluten.

Proprietär programvara

Restriktioner

Utvecklarna av proprietär programvara vill såklart inte att användare ska bryta mot de restriktioner som programvaran innebär. En licensnyckel går att dela, programmet går att skicka vidare men mycket hänger på själva källkoden. Företagen använder sig av både tekniska och juridiska metoder för att försöka se till att restriktionerna efterlevs. På tekniskt sätt så kan man distribuera sin programvara som binärfil där inte källkoden är med. I en binärfil så är stora delar av informationen kodad som någonting annat än text vilket gör att binärfiler blir mycket svåra att tolka då man inte har kännedom om det filformat binärfilen är i. En annan teknisk lösning för att förhindra att det bryts mot restriktionerna är olika former av kopieringsskydd. Dessa kan förekomma som både mjukvarubaserade kopieringsskydd eller hårdvarubaserade kopieringsskydd. På det juridiska planet kan man göra lite mer. Ett första steg är att inte ge avkall på upphovsrätten till programmet. Man kan även använda mjukvarupatent och olika former av kontrakt istället för programlicenser. Ett kontraktsbrott är mycket mer allvarligt än om man skulle bryta mot en restriktion. En sista sak om proprietär programvara. Det finns en allmän tro att proprietär programvara alltid kostar, men så är det inte. Fria program kan säljas och proprietär programvara kan ges bort gratis. Skillnaden mellan de två programmen är endast användarens frihet att göra vad man vill med programmet som man laddat ned. Den fria programvaran kan du använda som du vill, ändra som du vill och distribuera som du vill. Som vi nu vet så är det inte fallet med program som har en sluten källkod, så kallad proprietära program. Det är egentligen skillnaden mellan de två, priset har inget med det att göra.